Barometern Oskarshamns-Tidningen - Blogg - Henrik Rydstr�m

Vi klev upp idag ocks�

Henrik Rydstr�m — Sun, 14 Mar 2010 16:48:27 +0100

En märklig kväll efter 0-3-matchen mot Blåvitt. Energilöst, segt och jag låg i soffan och slökollade fotbollsmatcher, såg Lyon hamna i underläge, jag såg spansk fotboll och senare på kvällen var det repris på Real Madrid-Lyon och jag tittade på allt det här, men med tankarna kvar i Blåvitt-matchen och det finns givetvis en hel del som kunde gjorts annorlunda, men samtidigt var det också situationer, händelser som av någon anledning vägde bort från oss och som lutade sig mot Blåvitt och det kanske var för att de jobbade hårdare, spelade rakare, var mer beslutsamma, jag vet inte, eller var det tillfälligheternas spel, det var Eriks ribbträff, Kim C:s straffräddning och så Hysén två gånger om och idag läser jag att Selakovics menade att Blåvitt spelade som vi - det var länge sedan vi spelade igelkottsförsvar och skickade långt på en anfallare som ensam sysselsatte ett försvar, vid närmare eftertanke, när har vi någonsin spelat så, vårt vapen 2004 och 2005 var snarare de fasta situationerna - och Hysén säger att det gärna får vara prestigelöst på bortaplan och inte behöver vara vackert och jag säger inte emot honom.

Vi vill dock fortsätta vår spelmässiga utvecklingen, men vi ska inte uppträdda som i slutskedet av matchen. När det blev för centrerat och omständligt och vi lät Blåvitt komma på rätt sida. Vi ska ha vårt passningsspel, men vi ska spela för att komma till snabba avslut.

Men vi klev upp idag också och det blev ett återhämtningspass där vi försökte vara i nuet och lite senare på dagen styrketränade vi och vi försökte glömma matchen genom att duellera på pingisbordet och Abiola var reptilsnabb och piskade först Emin och sedan Tobinho och i bastun efter pratade Wastå och Zlatan om Blåvitts målvakt, "han är riktigt jävla bra" sa Zlatan och Wastå nickade och sedan började de prata målvaktsprosa och tekniska detaljer om varför Kim C var så bra, jag förstod inte allt, men höll med.

0-3 i premi�ren

Henrik Rydstr�m — Sat, 13 Mar 2010 19:36:36 +0100

Hm. Märklig match och märkligt resultat. För sett till hur det såg ut där ute idag borde det inte blivit 0-3. Jag vet, det kan tyckas vara en lam ursäkt och jag tar verkligen ingenting ifrån Blåvitt. De gjorde saker och ting enkelt, de hade en ytterst skicklig Hysén där framme och det räckte till 3-0. Vilket kanske också säger något om oss.

Jag tycker att vi var bra i första halvlek. I synnerhet första 30. Med tanke på planens beskaffenhet hade vi stundom ett bra passningsspel och bakåt hade vi kontroll på nämnda Hysén. Inläggen, som vi tidigare haft sådana problem med när vi mött Blåvitt tog backlinjen säkert bort och Erik dunkade en boll i ribban och så räddades Sobralenses straff. Spelmässigt lyckades vi med det vi ville lyckas med - komma in bakom Blåvitts mittfält. Vi kände nästan matchen igenom att vi hade övertag mitt på planen, det var inte många passningar Blåvitts mittfält lyckades genomföra och när den långa bollen kom upp på Hysén orkade de inte fylla på.

Men sedan fick vi ett inkast, vi flyttade upp folk och bollen kom ut till Emin (som var den som skulle säkra bakåt) och vi tyckte att han blev nedgjord, men ingen signal från domaren och Blåvitts målvakt satte snabbt igång bollen, men Paulus bröt. Fast bollen hamnade hos Selakovic som hittade Hysén i djupet och vi hade ju fortfarande för lite folk hemma och via Paulus täckande kropp satte Hysén 1-0.

När planen är så här dålig är det skönt att leda matchen. Då kan man ligga rätt, spara kraft och låta motståndarna jaga och blotta sig och det var det vi tvingades till, jaga och blotta oss, men vi kände oss starka direkt i andra halvlek, vi parkerade på Blåvitts planhalva, men så kom en lång boll, Hysén pinnade iväg, rundade Paulus och la in 2-0.

Då blev det givetvis en tung fortsättning. Men vi försökte. Och Blåvitt satt i knät på Kim och skickade långt på Hysén. Men vi skapade inte så mycket. Även om vi hade övertaget.

Och det är den där märkliga känslan som sitter kvar. Att tre individuella misstag i kombination med en hypervass Hysén ledde fram till 0-3. Och att de här tre situationerna gör att Blåvitt ser imponerande ut och vi ser svaga ut.

Samtidigt - Blåvitt vinner med 3-0 och att vi då har - åtminstone i 60 minuter - ett bra spel mellan straffområdena hjälper föga. Vi är medvetna om det.

Vi får ta med en dos av Blåvitts cynism.

Den var avgörande.

Att oavsett vad g� vidare och s� en liten premi�r f�re premi�ren

Henrik Rydstr�m — Fri, 12 Mar 2010 23:16:34 +0100

Träningen dagen innan seriepremiären hemma på Fredriksskans mot Blåvitt och mitt i spelet jagade testspelande Johann en boll på kanten, blicken var fäst på nämnda boll och han såg inte bänken som av någon outgrundlig anledning stod nästan på sidlinjen och han sprang in i den i hög fart, trillade och skrek av smärta. Vår sjukgymnast skyndade sig till Johann, några spelare joggade dit för att se vad som hade hänt och de grimaserade illa, Jael visade att benen var av och jag gick fram, Johann var som i chock och sjukgymnast Svensson höll om honom och jag frågade om benet var brutet och det trodde man, jag undrade om någon hade ringt ambulans, men det hade ingen och jag ropade till en journalist som kollade på träningen och han ringde och medan ambulansen dröjde fick vi andra fortsätta träningen, men vi kunde inte flytta på Johann så vi fick flytta på spelplanen och så körde vi igång igen.

Det är så vi fungerar. Vi går vidare. Vi måste gå vidare. Oavsett vad som händer.

Men vi lider med Johann.

Och det här med Yannick - det är ju på alla sätt och vis sorgligt. För alla. Jag kan inte kommentera domen och det som utspelade sig vid händelsen. Men om jag bara diskuterar det sportsliga är det ju givetvis ett avbräck för Kalmar FF. Yannick var vår stora värvning inför 2010 och vi var alla i laget imponerade över kvaliteten han höll. Suck.

Och om det påverkar oss? Det kan vi inte tillåta. Vi går vidare. Vi måste gå vidare. Oavsett vad.

Wastå och jag gick från träningen till Number eight. Som är ett litet fotbollsprogram på barometern.se. Där jag snackar fotboll. Och gästas av storheter. Och som premiärgäst hade jag alltså Petter Wastå.

Ni kan kika på första avsnittet här. Och ja, vi filmar utifrån dogma-regler. Vi håller stenhårt på det. Det ska vara grått, taffligt och på uppstuds. Med en kille i mössa som inte riktigt vet vad han håller på med.

En vass vind

Henrik Rydstr�m — Fri, 12 Mar 2010 11:45:31 +0100

Solen sken och det var nog den som lurade oss, som förförde oss för vi fick för oss att det skulle vara skönt ute på konstgräsplanen, att det skulle bli en behaglig stund i träningens tjänst och de flesta tog bara på sig det mest nödvändiga och joggade sedan ut. Och blev knivhuggna i ryggen.

För vinden var obönhörlig. Den var bajonettvass och grym och Johann, vår testspelande amerikan, skakade av köld och jag förklarade för honom att vi var i Kalmar, här blåser det alltid och jag visade honom mina sju lager av tröjor och han nickade imponerat.

På kvällen ringde Expressen och gjorde en intervju - som blev så här - och vi pratade också om Blåvitt-matchen och jag nämnde det där med Sebastian Eriksson, som i senaste mötet skulle döda mig, och som vanligt fick jag höra att de andra spelarna tyckte att det var fel av mig att jag berättade om snacket på planen, man tyckte att det skulle stanna där. Jag är emellertid av åsikten att det man säger ska man stå för, även om det sker i affekt på planen - och att det snarare är så att det är aningen pubertalt att komma med fjantiga hot. Och så länge jag håller mig till sanningen och också berättar vad jag själv säger, på gott och ont, där ute kan det aldrig vara fel.

Just det - 12.30 idag kan ni ställa frågor på expressen.se till undertecknad. Kom an!

Flata killar

Henrik Rydstr�m — Wed, 10 Mar 2010 19:02:14 +0100

Tobbe muttrade i omklädningsrummet, det var tydligen kvinnodagen i måndags och därför hade Sabine beordrat ner honom till TV:n i källaren, tillsammans skulle de titta på kungabröllopet från 1976 som SVT sände. Sabine slukar allt som har med kungafamiljen att göra och Tobbe fick snällt acceptera hennes order och efter kungabröllopet blev det Hollywoodfruar och när jag öste ut mitt förakt för Tobbes flathet tog han tillbaka lite av det han hade sagt, det var inte alls så att han blev tvingad, han gjorde det ju för Sabines skull, han lät henne tro att det var hon som bestämde när det i själva verket och alltid är Tobbe som bestämmer och Lindberg hörde Tobbe och nickade ivrigt på huvudet, "så gör jag också, så gör jag också, hon tror att hon styr och jag låter henne tro det - men det är ju jag som är chef".

Nåja.

Jael kom tillbaka igår och ingen slogs med honom, ingen bråkade med honom och ingen hade krissamtal med honom. Det finns annars en hel del som tror att det är just det som händer. Jael hade varit en kort sväng till Brasilien och blivit pappa och nu visade han stolt upp bilder på sin son.

I lördags länkade jag till ett briljant Sven Melander-klipp, när han tvingar fram vad barn idag helst av allt önskar. Fred, så klart.

I går messade Sven Melanders son och tillika min Expressen-kollega, Viktor: "Farsan hälsar att numera önskar svenska barn mest av allt i hela världen att du tar på dig ett par större shorts. Och ge fan i att ta poäng av MFF."

Sorry. Blir nog pervest tajta shorts i år. Och poäng av MFF, hur skulle vi kunna undvika att ta det?

Anarchy in the KFF

Henrik Rydstr�m — Tue, 09 Mar 2010 14:01:33 +0100

Fotboll på morgonen och det var sjövilt och galet. Det gnälldes och skälldes och Giles försökte hålla efter alla, vädjade till det moraliska samvetet, inget fusk, killar, men eftersom någon kom undan med det fortsatte övriga och man förstår att det är illa när en sådan go gubbe som Thorbjörnsson börjar nalla på reglerna och skrika ut bollar som inte är ute.

Jag var i uppror mot de flesta och gormade och hytte med näven och Sobralense fick sig en utskällning när han bröt mot ett par regler och när sedan en solklar offsidesituation släpptes igenom med ett baklängesmål som följd kokade det i mig och jag undrade hur fan vi skulle kunna sätta press om motståndarna kunde stå offside bakom oss och Giles höll med mig, "det var en miss från oss".

Efter träningen försökte vi reda ut alla situationer och jag frågade Sobralense om han var tjurig på mig, men då var han sitt rätta bumbibjörnsaktiga-jag och bara log och jag ville omfamna honom, men Wastå satt och pustade på sin plats, "ringrostig?" undrade jag och tänkte på ett par tveksamma ingripande, men det handlade mer om att morgonträningar inte riktigt var hans grej, sa han, "ändå var jag uppe vid sju, promenerade en timme, åt en rekorderlig frukost, läste tidningen".

Inne på toaletten friserades Thorbjörnsson. Tobbe Eriksson stod med trimmern och plöjde igenom den tjocka manen och efter en stund tog han ett steg tillbaka, granskade sin skapelse och sa lakoniskt "så ja, det blir bra".

Och det blev det.

Ordv�xling

Henrik Rydstr�m — Tue, 09 Mar 2010 00:20:53 +0100

Tobinho hamnade i en ordväxling med HBK-publiken igår. Stefan Larsson blev knockad i en duell, HBK fick bollen och vi skrek på domaren att han skulle blåsa av på grund av huvudskada. Bollen åkte ut över sidlinjen - om det var medvetet från HBK:s sida uppfattade jag aldrig - och i samma veva blåste domaren av spelet. När Stefan Larsson var spelklar igen skulle domaren göra ett nedkast, men Tobbe brölade, "det är ju vår boll!". Han menade att det var vårt inkast - HBK hade ju slagit ut bollen - och försökte få domaren att förstå det, "det är vårt inkast!" vrålade han och domaren ropade till sin linjeman och frågade om bollen hade varit över sidlinjen innan han hade blåst av spelet och svaret blev "nej". Antagligen tog linjemannen en rövare, hade han nog ingen aning, men följden blev att det inte var vårt inkast utan nedkast. Tobbe var inte nöjd, han kunde liksom inte släppa det där med inkastet, han hade ju med egna ögon sett bollen fara över sidlinjen och brölade en gång till, "men det är ju vårt inkast!". En man i publiken replikerade - "hur kan det bli inkast om spelet redan var avblåst?".

Tobbe hörde vad han sa, funderade lite och blev tyst. "Bra svar" skrek en annan man i publiken till allas förtjusning. Även Emin Nouri flinade och han flinade så mycket att han glömde bort en HBK-spelare, som tog sig förbi honom och på det efterföljande inlägget höll HBK på att reducera.

3-0 mot HBK

Henrik Rydstr�m — Sun, 07 Mar 2010 16:47:19 +0100

Vi klev ur bussen och ut på konstgräset och på uppvärmningen var vi konfunderade, det konstiga gräset var extra konstigt och vi halkade mest omkring, men sedan när matchen kom igång var det inte så farligt. Men bollen studsade ovanligt högt och gled liksom iväg och det fick konsekvenser för spelet, men första kvarten var vi distinkta och bra och borde gjort ett, två eller tre mål, men sedan tog HBK över, vi slarvade eller var det kanske de höga studsarna och bollglidandet som ställde till det, men när vi gjorde 1-0 fick vi tillbaka stadgan och 2-0-målet var makalöst snyggt. HBK hade hörna, Tobbe Eriksson fick bollen och passade Emin, som la den till Abiola, som hittade Ricardo, som hittade tillbaka till Abiola och då hade Mendes gjort en monsterlöpning och var fri i bortre delen av HBK:S straffområde och Abiola såg honom och gav honom bollen och Mendes fick öppet mål.

I halvtid kände vi dock att det fanns mer i oss och det känner vi även efter slutsignalen. Det sköna var att vi kunde spela ett kontrollerat försvarsspel där Tobbe och Paulus vann allt i luften och när vi tog rätt beslut i passningsspelet gav vi nästan varje gång HBK problem. Och det var därför som deras mittbackar exponerades tämligen kraftigt och framstod som...tröga.

Det tjafsades en del på planen och Nanne sa efter matchen att jag hade ett tvångsbeteende - ”så fort du ser en domare måste du ifrågasätta”. Det är ju inte sant, det är bara när domarna har fel som jag ifrågasätter. Problemet är emellertid att de nästan alltid har fel...

Marcus Olsson sprang runt och bad alla och envar ”suga kuk” och Kujovic och jag diskuterade om vem som var smartast – jag föreslog att vi skulle kolla vem som hade bäst ordförråd – och det var, som ni förstår, ingen häpnadsväckande hög nivå på det sagda. Hur hade jag, till exempel, tänkt att vi skulle kontrollera ordförrådet? Hm.

Men vi vann med 3-0 och vi tycker nog att vi har en fin nivå i våra bästa stunder.

S�ndag on the road

Henrik Rydstr�m — Sun, 07 Mar 2010 09:21:49 +0100

Wastå messar att jag ska hälsa grabbarna, själv ligger han hemma i den varma sängen och vältrar sig i vällust – om jag får gissa fritt – eftersom hans skada fortfarande inte är helt läkt (han tränade dock i veckan och visade då att vila är hans melodi, har sällan sett honom rädda så många och svåra lägen).

Vi andra har just hoppat på bussen, det väntar match i Halmstad mot Bollklubben och vi gnuggar sömnen ur våra ögon och det läggs fram förlängningssladdar, det är alltid ett evigt pusslande så att alla får varsin uttag till sina datorer och vi löser det till slut och Ola ställer den vanliga frågan längst fram i bussen till de andra ledarna - ”någon som vill ha kaffe?” - och alla vill ha kaffe och Marcel undrar om jag menade att också han såg ut som en Bumbibjörn, men nej, det var Thorbjörnsson som menade att Sobralense gjorde det och Marcel andas ut och igår hade jag en ledig dag, jag hälsade på hos Cola-Mackan och Revy-Tina i Trekanten och de slängde på mig olika peruker, tog bilder och skrattade rått åt mig, det gjorde lite ont, men jag skakade av mig flinen och på kvällen snyltkäkade jag hos Rektors-Henke och det skulle tittas på Sjunde chansen i Melodifestivalen och Kjelle Carlsson, trippande vänsterkantspelare i Kalmar FF på 1990-talet, låg pompöst i soffan och slängde sig med sarkasmer och bröt endast av med att då och då dra upp tröjan, spänna magmusklerna och utbrista, ”känn då, känn då, jag är fortfarande lika vältränad” och när mammorna tittade bort bytte vi till La Liga-fotboll.

Apropå fotboll – Bojans irritation hos Ekwall efter Supercupfinalen kändes aningen krystat. Här satt han som vinnare, han hade uppfattat en situation blixtsnabbt och tagit en chans som uppenbarade sig och smekt fram bollen till Flavio som gjorde det matchavgörande målet, det fanns ingen anledning till aggression eller tjurighet. Att Gustav Svensson ansåg att frisparken slogs från fel plats var ju faktiskt en helt korrekt synpunkt. Genom att Bojan slog den där han slog den förbättrade han vinkeln avesvärt för sin passning, men det var ju inte Bojans fel och det påstod inte heller Svensson. Det var en domarmiss. Och Ekwall undrade bara så där i förbifarten hur Bojan såg på situationen och det måste man ju få undra. Det var ju ingen kritik mot Bojan eller AIK.

Från Bojan till...Sven Melander.

Säga vad man vill om Sven Melander och Nöjesmassakern och hur förlegad humorn i programmet kan tyckas vara idag. Det här är oavsett vad stor humor.

Bumbibj�rn

Henrik Rydstr�m — Fri, 05 Mar 2010 11:50:50 +0100

Vi satt i omklädningsrummet, träningen var slut och snön som plötsligt hade börjat falla, kylan som borde vara borta, det nedslitna konstiga gräset och så tempospelet, tillsammans hade det slitit på oss, på våra kroppar, på våra psyken och nu satt vi urlakade, trötta och tysta, jag började slita av mig alla tröjor jag hade tagit på mig - med underställ rörde det sig om sju lager - och det tog sin tid, samtidigt bröts tystnaden av att Marcel slängde på en skiva, artisten var för mig okänd, men det var sambarytmer, det var en brasiliansk artist och samtliga brassar fick något nöjsamt över sig, de började långsamt röra sig till rytmen, sjunga med och jag var bara tacksam över att det inte var Zlatans kassa skivor som spelades. Det gick en liten stund, sedan började livet komma tillbaka till oss. Jag kontrollerade att bastun var igång och det var den och snart trängdes vi där inne, Thorbjörnsson påpekade i vanligt ordning att det var "för jävla varmt", som om det kom som en överraskning i en bastu och när vi hade bastat klart och började klä på oss diskuterade Thorbjörnsson och Tobias Eriksson lågmält olika travlopp medan Emin och Sobralense snackade och gestikulerade mer högljutt, kanske för att de inte talar samma språk - Sobralense snackar varken engelska eller svenska, Emin talar inte portugisiska, ingen av de förstår alltså vad den andra säger, men de snackar ändå alltid oavbrutet med varandra och till slut tycktes de vara överens och log mot varandra och Thorbjörnsson blev rörd av scenen och sa att Sobralense är otroligt lik en bumbibjörn, "man vill bara hålla om honom, den lilla köttbullen" och jag förstod vad han menade, det var inget homoerotiskt i det sagda, det handlade bara om att Sobralense var så kramgo och mysig, precis som en bumbibjörn.

Sedan kom Ola Ragnarson in i omklädningsrummet, "vad är det för skit som spelas?", ryckte ut sladden och allt blev tyst.

Pingis som hobby

Henrik Rydstr�m — Thu, 04 Mar 2010 22:40:03 +0100

Tobinho hittade ett bordtennisnät, två rack och boll i sitt skåp, vi städade av ett bord och så blev det pingismatcher. 2003 hade vi ett minipingisbord precis utanför sjukgymnast Svenssons behandlingsrum - Dudu var en jäkel på det - men till slut lackade sjukgymnast Svensson ut på livet och stojet som kom av matcherna och när vi vände ryggen till hade det försvunnit och har inte synts till sedan dess. Vilket egentligen var synd. För så tidigt har aldrig killarna varit till träning som då. Rodevåg och några andra lunsar kom ner flera timmar innan träningen startade, bara för att hinna med så många matcher som möjligt.

Nu var det dags igen och Tobinho blåste upp sig och skröt, bara för att han vann en match mot Jocke Lantz. Det är knappast en merit.

Zlatan fick syn på bordet och skrek, "JAG BORDE VARA BRA PÅ DET HÄR. JAG BORDE VARA GRYM!" och när han slog Lindberg med 6-4 blev det en yster krigsdans runt bordet.

Lindberg uppmärksammade att Erik Israelsson vid något tillfälle hade sagt att han skulle slå JO Waldner om han bara hade fått möta honom, Erik protesterade, "så sa jag inte!" och så försökte de enas om vad Erik egentligen hade sagt, men Erik erkände att han var bra och berättade stolt att han en gång hemma i garaget i Lindsdal hade slagit killen som var Smålandstrea, men sedan greppade han racket och fick storpisk av Tobias Eriksson, "du måste vara bland de bästa i Norrland" tyckte någon, men Erik var besviken på sig själv, "vad händer, vad händer" och efter matchen försökte han förklara, "jag spelade på tre procent av min förmåga" sa han och Eriksson ställde då den berättigade frågan "varför det?" och Erik försökte förklara, att det var tre procent av den förmågan han besatt en gång i tiden, då han var kung i garaget i Lindsdal mot den där Smålandstrean.

Nu grinade verkligheten honom i ansiktet.

Och det gjorde ont.

Förresten, Johan Orrenius har gjort en skön intervju med Emin Nouri. Vilken kille!

Radion och s� bad M�nster�s

Henrik Rydstr�m — Wed, 03 Mar 2010 21:20:12 +0100

Efter en slumrande morgon tog jag mig till en studio hos P4 Kalmar för att kopplas upp mot P4 Radio Blekinge. Alltid kul när mitt gamla landskap minns mig.

Sedan spelade jag in en hälsning till Alex Schulman. Han skulle komma till radion några timmar senare och jag sa något i stil med att om jag ens kunde bli en bråkdel av den stora och härliga människa han är skulle jag bli glad och lycklig.

Sedan blev det bad i Mönsterås. Det var familjen Tobinhos och så Tuva och jag.

En bra dag, helt enkelt.

Nostalgi eller perspektiv?

Henrik Rydstr�m — Tue, 02 Mar 2010 22:03:23 +0100

Videogenomgång av diverse matcher idag och Zlatan muttrade och svor, inte bara det att hans skada inte vill läka, han och hans grupp tvingades se andra halvlek av Manchester City-Liverpool och han fick ny energi i sin ilska mot Premier League, "det var en fruktansvärd match, ibland, alltså, är Premier League sååå usel" och Thorbjörnsson kontrade lakoniskt att "Chievo-Siena är ju klart mer sevärd" och Zlatan missade den där nyansen av ironi som fanns i Thorbjörnsson röst och trodde han hade en kumpan och nickade ivrigt, "precis, precis!",

Vid lunchen på kansliet plockade jag fram de gamla pärmarna med tidningsurklipp om Kalmar FF. Varje år sedan 1950-talet finns vackert dokumenterat och jag började med 1994 och visade Abiola och Etrit hur jag såg ut som junior och läste högt, så klart, om de goda omdömena och sedan tittade jag i 1996-pärmen och hittade artiklarna som förkunnade att Wastå la av med fotbollen, "Kalmar FF har tagit död på min glädje" sa Wastå i en intervju, för att sex månader senare göra comeback, "vilan har gjort mig gott, jag har ju aldrig varit en träningsnarkoman" sa han i en artikel och vi insåg att vissa saker aldrig förändras. Nanne satt vid bordet bredvid och sa, apropå mitt gottande i historiken, att jag "kommer fastna i nostalgin", men jag kontrade med att "det är viktigt att veta sitt ursprung och ha perspektiv på nuet" och så hittade jag 1997-pärmen, året då vi låg i division II och Tobinho och undertecknad var mittfältsduo, Tobbe var vår offensiva mittfältare och vi insåg att vissa saker faktiskt förändras. Sedan dök en bild på Kalmar FF:s nytillträdde tränare upp. Det var på hösten 1997 och Nanne Bergstrand stod i en alldeles för stor kavaj och poserade och bredvid på bilden stod Kjell Nyberg och när Nyberg nu fick syn på bilden blev han nyfiken, "vafan, Nanne, du var ju gråhårig innan jag blev det!" och så var den dagen räddad för herr Nyberg.

Efter kvällsträningen hade Zlatan bråttom och jagade på Lindberg, det vankades hockey i Nybro. Zlatan är ju ett av Vikings största fan och nu hade han lurat med skåningen Lindberg. Fast Lindberg - som i HIF blev utsedd till truppens överlägset största toffel - var först tvungen att ringa hem och fråga om lov. Svaret blev emellertid positivt. Emin Nouri skulle också hänga på, "jag har varit på hockey en enda gång, i Tingsryd, trodde aldrig jag skulle gå i Nybro" sa han och såg själv förvånad ut, efter en stund kröp det fram att han var rätt ointresserad av matchen i sig, men han hade lirat pengar på Vikings. Abiola fick de dock inte med - "det är för kallt i hallen".

Själv hade jag också bråttom. Tuva ville hem och mysa. Vilket innebar oboy och tecknad film.

Fredriksskans just nu

Henrik Rydstr�m — Mon, 01 Mar 2010 18:10:56 +0100

Saker och ting vinklas, det blir en annan andemening och någon skickade ett mejl till mig och undrade varför jag "attackerade James Keene" i en intervju efter vårt möte mot Elfsborg i lördags och tja, det gjorde jag inte, jag attackerade givetvis inte honom, jag bara förklarade - som jag också förklarade här i bloggen - att jag under matchen försökte påpeka dubbelmoralen hos Elfsborgsspelarna. Som givetvis inte är unik eller ovanlig hos oss fotbollsspelare - vi ser flisan i vår fiendes öga, men inte balken i vårt eget.

Jael spelar tufft och vi har jobbat hårt med honom under träningar att inte spela fult och jag menade att det kanske var något Elfsborg borde göra med James Keene, men det gör de ju givetvis inte för de har nytta av hans råhet och fränhet - och jag tycker att han har en enorm attityd och arbetsförmåga - och så länge de har det kommer de inte skala bort det.

I övrigt var det idag dubbla träningar i det hemska vädret, fast vi var mest inne och sysslade med kroppslig och själslig återhämtning.

Planen, den såg ut så här:

Fredriksskans just nu

Henrik Rydstr�m — Mon, 01 Mar 2010 18:07:08 +0100

I övrigt var det idag dubbla träningar i det hemska vädret, fast vi var mest inne och sysslade med kroppslig och själslig återhämtning.

Planen, den såg ut så här:

Fredriksskans just nu

Henrik Rydstr�m — Mon, 01 Mar 2010 18:05:28 +0100

I övrigt var det idag dubbla träningar i det hemska vädret, fast vi var mest inne och sysslade med kroppslig och själslig återhämtning.

Planen, den såg ut så här:

Gn�lligt hela v�gen in mot Elfsborg

Henrik Rydstr�m — Sat, 27 Feb 2010 18:29:57 +0100

1-1 mot Elfsborg på konstgräset i Borås och vi tycker att resultatet är helt okej, men vi tycker också att vi inte alls hade tillräckligt pigga ben, att vi därför gav Elfsborg onödigt mycket tid, i synnerhet i slutet av första halvlek och i början av andra.

Vi tog emellertid ledningen med 1-0 och i mina ögon var det en solklar straff när Jael gjordes ner. Jag är vanligtvis straffskytt, men sätter ingen prestige i det och frågade Jael redan innan avspark om han eventuellt ville slå en straff och han nickade ivrigt och jag vet ju hur viktigt det är för anfallare – och i synnerhet nya sådana – att få göra mål och när vi nu fick straff frågade jag honom och han sa att han ville, men att jag fick bestämma. Och jag bestämde att Jael fick slå den och han gjorde mig inte besviken.

Jael var annars ett hett samtalsämne på planen och bland Elfsborgsspelarna. Han har tidigare haft en tendens att ha armbågarna väl högt, men jag tycker inte han hade det idag. Ändå skrek Elfsborgsspelarna i varenda duell och domaren började lyssna på dem och blåste och blåste. Mitt standardsvar till Elfsborgsspelarna var att jag aldrig hörde ett ljud från dem när deras rabiata anfallare vid namn James Keene skövlade folk, då var det tydligen inte så viktigt att spela juste och de mumlade bara något ohörbart till svar.

Sedan var det jävligt grinigt mest hela tiden. Florén tyckte at Jael var en köttbulle och Fredrik Berglund klagade högljutt på vårt spel, vi spelade tydligen alltid väldigt tråkig fotboll och jag trodde det där dog ut med Paul Lindholms utträde ur Allsvenskan, men icke.

Där emellan spelade vi lite fotboll och Elfsborg hade mycket boll, men kom sällan till klara lägen. Det gjorde å andra sidan inte vi heller.

I slutet av matchen höll det på att bli handgemäng mellan Ricardo Santos och deras målvakt och efter slutsignalen undrade Fredrik Berglund vad det var med vår brasse och jag sa ”tja, detsamma kan man fråga sig om er anfallare, Keene” och det tyckte Berglund faktiskt var en berättigande replik.

Nu har vi käkat på Scandic i Borås och det blir en kväll i bussen.

Regntunga skyar och Lagerb�ck till...Nigeria!

Henrik Rydstr�m — Sat, 27 Feb 2010 12:23:31 +0100

Jag klär på en sovande Tuva, jag har, för säkerhets skull valt tights, rosa tröja och rosa kjol – allt för att minimera besvikelse när hon väl vaknar – och jag bär ut henne i bilen och jag försöker lindra den där otäcka ”för-tidig-morgon-jag-borde-ligga-i-sängen-och-sova”-känslan och viskar till Tuva – eller är det till mig själv? - att hon kan somna om i bilen och det är regntunga skyar över all snö och när Tuva är hos farmor och farfar och jag i spelarbussen på väg till Borås och träningsmatch mot Elfsborg somnar jag, kudden mot det kalla bussfönstret, kroppen i en märklig ställning och jag vaknar till då och då för att räta på mig, för att vrida på den värkande nacken, men varje gång tar sömnen vid igen, men när jag väl är vaken ser jag byar och städer och på taken till sina hus, till sina samlingslokaler, till sina affärer skottar människor bort den blöttunga snön och vi kör in i Värnamo och börjar leta efter restaurangen som vi ska äta lunch på och vår röda buss med Svenska mästare- och Svenska cupmästare-inskriptionen drar till sig blickar och efter lunchen och kaffet pratar Tobbe och jag om att det känns som Söderettan 1994, då åkte vi alltid matchdagen, oavsett hur långt det var och man vecklade ut kroppen efter timmar i buss och försökte gå ut och göra en bra prestation och vi var rörande överens om att vi hade det bättre idag, när vi alltid åker dagen innan och bor på hotell och får ladda i lugn och ro och www.expressen.se berättar att Lars Lagerbäck är klar som förbundskapten för Nigeria och vi skakar på våra huvuden, kan det verkligen vara sant?, det är sant och jag frågar Abiola Dauda, vår nigerianska anfallare ”why?” och han visar med fingrarna att Lagerbäck får bra betalt, jo, jo, det förstår jag, men hur tänker Nigeria, frågar jag och Abiola svarar att ”de måste ju ha någon”.

Kanske är det en så osannolik kombination att det kommer bli bra?

För Abiola Dauda kommer det emellertid inte förändra något. Lars Lagerbäck har ju aldrig varit på Fredriksskans.

Benen var sega

Henrik Rydstr�m — Fri, 26 Feb 2010 21:58:49 +0100

Det var aningen segt idag, löptestet från igår satt i hos de flesta - till och med löparen Emin Nouri sa att det hade sprutat mjölksyra ur öronen på honom - men vi tränade inte så länge, det är ju match i Borås mot Elfsborg imorgon, och Tuva och jag stack och inhandlade presenter, Tobbe skulle ju få något nu när han blivit så gammal och Sabine skulle få något eftersom hon är en sådan eminent värdinna och så var ju småtjejerna tvungna att också få något.

Sedan blev det födelsedagsmiddag och Sabine bjöd på oxfilé och potatisgratäng och när Tobbe fick sin present mumlade han något om att han faktiskt hade tänkt köpa något till mig också, det var bara det att det inte fanns när han skulle inhandla det och nog lät det aningen nödlögnsaktigt.

Men vi glömde snart uteblivna presenter och Sabine plockade fram gamla kort.

Och vi insåg att Tobbe och Sabine varit ihop läääänge.

Tester, f�delsedagar och f�rl�ngning av ett kontrakt

Henrik Rydstr�m — Thu, 25 Feb 2010 20:43:17 +0100

På morgonträning var Zlatan tjurig, Tre Kronor hade fått stryk av Slovakien, han muttrade om 14 skott och 4 mål och jag frågade om någon i laget varit en besvikelse och han skrek "Weinhandl, en katastrof!", sedan fortsatte Zlatan köra knäböj. Vi andra värmde upp och tvingades sedan plåga oss igenom ett konditionstest - målvakterna slapp springa - och jag tänkte på de där skidåkarna, på hur oroliga de måste vara inför ett lopp för kroppen är svår att lita på, den kan kännas fin, men svika fatalt och så kan det motsatta gälla, att man inte förstår hur man ens ska kunna ta ett steg, men när man väl börjar ta de där stegen kan man inte sluta.

Vi gjorde samma test i januari, jag förklarade då i bloggen att det var en variant av jojo-testet, alltså där man springer mellan två koner - 20 meter mellan dem - och man ska följa en förutbestämd rytm och springer man för snabbt blir man varnad och springer man för långsamt blir man varnad och efter två varningar är man ute och så går det snabbare och snabbare. Varianten vi körde tidigare år, som gick aningen långsammare - var jag mästare på, men nu är det Emin Nouri som är jävligast och han sprang bra idag också, men Jocke Karlsson sprang som om han var besatt av något, som om något själsligt jagade honom och inte gav honom någon ro och han sprang och sprang och vann testet och bland toppnamnen fanns Jocke Karlsson, Emin Nouri, Jimmie Augustsson och så Stefan Larsson och undertecknad.

Så förlängde jag mitt kontrakt med Kalmar FF. Igen. Det blir två år till och för varje år inser jag att det största ansvaret man har gentemot föreningen, som betalar min lön, är att se till att man är i fysiskt toppslag. För bara då kan man bidra på planen. Och det är det man får betalt för. När man var yngre tänkte man inte så mycket på det där, det löste sig av sig själv, trodde man, kost, vila, sömn, återhämtning, det handlar väl om sunt förnuft och det är klart att det gör det, men det gäller också att leva där efter och jag försöker ta fasta på det.

Jag är glad och stolt att Kalmar FF vill förlänga med mig.

Jag tar det verkligen inte för givet.

Och just det - gammelfarfar fyller 35 år idag! Grattis, Tobinho!

Men också Erik Israelsson fyller år idag. Men han vilade från träningen, han är lite småskadad och när jag frågade hur mycket han fyllde sa han "21, men kroppen är som 37".

Vi snackar inte så mycket OS i laget. Hockey, ja visst, men inte skidåkning, puckelpist eller curling. Däremot surrades det om Euroleague i fotboll i bastun idag och jag kollade med David Elm hur Shakhtar var och han sa utan omsvep att Fulham-killarna var imponerade över Shakhtar-spelarnas teknik och han förutspådde att de skulle få springa väldigt mycket i returen i Ukraina. Men än så länge tycks Fulham-spelarna springa bra. Ledning med 1-0...